Mycelium
Författare
Text & Musik: Tobias Hedlund
Copyright
© 2017 David Songs (Admin David Media AB)
Låttext (lyrics)
När dagarna förkortas och mörkret knackar på
då blir min tanke klarare och luften likaså
Då söker jag mig utåt långt bort från stadens brus
mot skogens sköna sal där det är långt till närmsta hus
Jag går på barndomsstigen till svunnen lövad borg
I bröstet en förväntan, i handen flätat korg
Jag söker nära marken, dock inte efter bär
Nej, efter Fungis släkten jag vet huserar här
På oväntade platser där tränger livet fram
Det trotsar mörkrets makter, det trotsar jord och damm
Och frukten blott vittnar om oändligt liv
där kärleksband knutits se´n urminnes tid
En mänska är som mycel, en silversträng av liv
som formas djupt i mörkret ur klara direktiv
och när hon skådar ljuset hon brister ut i sång
till glädje för de båda vars väntan varit lång
En mänska är som björken som strävar upp mot skyn
I bästa fall med rötter långt ner i djupa dyn
Så står hon tryggt i jorden när torkan faller på
och dricker utav källan som alltid skall bestå
På oväntade platser…
En mänska är som lövet vars skönhet växer till
om hon får mogna sakta och stundtals vara still
När hösten nalkas slutet och lövet faller av
det mättat är av färger i trots mot dödens lag
Med korgen full av svampar jag tacksamt hemåt går
och stigen som jag trampar bär många släktens spår
Förunderligt är livet som spränger tid och rum
då blir min tanke klarare och luften likaså
Då söker jag mig utåt långt bort från stadens brus
mot skogens sköna sal där det är långt till närmsta hus
Jag går på barndomsstigen till svunnen lövad borg
I bröstet en förväntan, i handen flätat korg
Jag söker nära marken, dock inte efter bär
Nej, efter Fungis släkten jag vet huserar här
På oväntade platser där tränger livet fram
Det trotsar mörkrets makter, det trotsar jord och damm
Och frukten blott vittnar om oändligt liv
där kärleksband knutits se´n urminnes tid
En mänska är som mycel, en silversträng av liv
som formas djupt i mörkret ur klara direktiv
och när hon skådar ljuset hon brister ut i sång
till glädje för de båda vars väntan varit lång
En mänska är som björken som strävar upp mot skyn
I bästa fall med rötter långt ner i djupa dyn
Så står hon tryggt i jorden när torkan faller på
och dricker utav källan som alltid skall bestå
På oväntade platser…
En mänska är som lövet vars skönhet växer till
om hon får mogna sakta och stundtals vara still
När hösten nalkas slutet och lövet faller av
det mättat är av färger i trots mot dödens lag
Med korgen full av svampar jag tacksamt hemåt går
och stigen som jag trampar bär många släktens spår
Förunderligt är livet som spränger tid och rum
Köp resurser:
Rabatt vid notköp (gäller när man köper flera exemplar av samma not)
5 - 9 ex: 5% rabatt
10 - 19 ex: 10% rabatt
20 - 29 ex: 20% rabatt
30 ex eller fler: 30% rabatt